Här kommer sent omsider rapporten från vårt event om ”Övrig konsumtion” som Svalna kallar det, vilket innebär all konsumtion som inte är kopplad till mat, boende eller transporter.

Rapporten blev försenad på grund av personliga omständigheter som ledde till att jag inte hade mycket tid, jag beklagar för det. Av samma anledning har arbetet med nästa Klimatlätt-träff, om boende, blivit försenat, men förhoppningen är att den kommer att kunna ske i mars. Jag tar gladeligen emot alla tips om gäster att bjuda in, lokaler eller andra idéer om hur eventet ska läggas upp, för att göra det mer troligt att det kan ske i mars!

Men med det sagt, här kommer rapporten:

Kvällen började med att Adam Wallin (Uppsala Naturskyddsförening) tillsammans med Jonna Elofsson Bjesse (Medveten Konsumtion) ledde samtalet kring varför denna konsumtionskategori är så viktig för vår miljöpåverkan. Flera faktorer nämndes, som att klädkonsumtionen har ökat i takt med att trenderna blivit mer kortlivade, att vi reparerar allt mindre och att elektronik har börjat designas för att behöva bytas ut efter en viss tid. Dessa saker leder alla till en ökad resursanvändning och ökad svårighet att hålla miljömålen. Att slit och släng har blivit till köp och släng, eftersom vi inte ens sliter ut våra prylar längre innan de slängs, var ett viktigt citat från kvällen.

Sedan gick vi vidare till hur ett samhälle kan bidra till att minska den negativa påverkan av denna kategori, då Laura Hartman (Hållbarhetschef Uppsala Kommun) fick det största ordet. Flera nivåer av samhällspåverkan nämndes.
På individnivå kan samhället hjälpa till genom förbud av vissa oacceptabla verksamheter, samt att underlätta för individer att göra kloka val genom informationsspridning och infrastruktur som underlättar dessa kloka val. Till exempel kan man underlätta för second hand-butiker att etablera sig i kommunägda gallerior.
I den kommersiella sektorn sker mycket arbete genom samverkan och innovation, där akademin och näringslivet tillsammans hittar sätt för att minska de negativa effekterna av produktionen och konsumtionen medan man skapar mervärde för företaget och medarbetarna. Här kommer svårigheten i att ”lyfta bottenskiktet”, det vill säga se till att inte bara de som har kommit längst i hållbarhetsarbetet får ta del av dessa innovationer. Detta kan ske genom krav på upphandling, genom att locka aktörer till olika evenemang, eller genom att låta innovationerna spridas dynamiskt bland företag tills en kritisk massa har nåtts och det anses inkorrekt att inte följa den hållbara trenden.
I den offentliga sektorn sker en stor del av de industriella utsläppen, och där måste man jobba mer för att de hållbara värdena ska få en större påverkan på de upphandlingar som sker.

Kvällen avslutades med en diskussion kring hur individer kan påverka i denna fråga, som startades av att Malin Thonäng (Konsument Uppsala) berättade om hennes erfarenhet av hur mycket vi egentligen vet om vilka rättigheter vi har som konsumenter, och hur det leder till att vi spenderar 7000 kr per år på felköp som vi inte får någon användning av – och detta påverkar såklart också planeten.
Det blev också en diskussion kring plaståtervinning, på grund av att folk i allmänhet inte vet hur mycket av plasten som återvinns, vilka plastförpackningar som går att återvinna och vilka som inte går, och hur man kan påverka möjligheterna att återvinna plast i Sverige. Slutsatsen som drogs var att mer information måste finnas tillgänglig kring återvinning i allmänhet, och plaståtervinning i synnerhet.
Svårigheten för individer att veta vilka prylar som faktiskt är hållbara togs också upp. Det finns resurser att tillgå, kom vi fram till – till exempel recensioner i Råd & Rön – men det måste vara lätt att ta reda på vad som räknas som hållbart och vad som kommer att fortsätta bidra till överkonsumtion.

Vi i Naturskyddsföreningen kommer att ta med oss mycket av detta samtal – inte minst allt det som sagts om att mer information behöver vara tillgänglig för medborgare. Det kommer vi att fortsätta jobba med!